Tungmetaller får vi alla i oss, via maten vi äter (främst fet fisk), från våra amalgamfyllningar i tänderna och de små barnen tar upp tungmetaller från moderns bröstmjölk.

De flesta av oss har en väl fungerande reningsfunktion, men vissa av våra autistiska barns rening fungerar väldigt dåligt, och de kan behöva hjälp att rensa tungmetaller ur kroppen (kelering).

Vad är kelering?

Att rensa ur tungmetaller ur kroppen kallas med andra ord kelering.

Tryckkammarbehandling kan hjälpa till att rensa ut giftiga ämnen ur kroppen. Men det finns också en mängd olika preparat att ta till.

Vi ansåg att kelering är ett för kraftigt sätt att binda upp och ta ut tungmetaller och har valt att stödja kroppen på andra vis för att hjälpa kroppen att detoxa bättre. 

Autistiska Victor fick goda resultat av kelering med CH 77 och HBOT (tryckkammarbehandling). Hans föräldrar är övertygade om att de tester som gjorts innan och efter denna behandling har visat positiva resultat.

CH 77 verkar vara ett äldre preparat. 

På det engelska forumet Autismweb diskuteras kelering och andra biomedicinska behandlingsmetoder.

Kelering kan hjälpa barn med autism

Följande är fritt översatt från Treating Autisms hemsida om kelering

Kelering har visat sig mycket framgångsrikt för vissa barn med stor börda av giftiga metaller kroppen.

Man tillför en kelator till det organ som hjälper till att forsla bort tungmetaller som isolerat sig i kroppen, som en del av en allmän avgiftning. Kelering är en av få behandlingar som visat sig hjälpa vissa människor att behandla autism, det kan hjälpa till med några av de problem som ligger som grund för de medicinska problem som några autistiska barn lider av- inte alla.

Var har mitt autistiska barn fått i sig tungmetaller?

För att se om ett barn har en hög kroppsbelastning av giftiga metaller, kan ett antal åtgärder vidtas. Det kan vara till hjälp för att bedöma exponeringen ditt barn kan ha haft.

Tungmetaller finns på många ställen. Följande hemsida har en översiktlig lista över giftiga metaller och deras vardagliga källor Danas view hemsida listar källor till tungmetaller.

Många föräldrar väljer också att testa sitt barn.

Porfyrintest

Ett test för porfyriner i urinet kan ge en uppfattning om toxisk exponering.
Porfyrin test (tillgänglig från Laboratoire Philippe Auguste) kommer inte att bedöma hela kroppsbelastningen (det finns inga test som ger en komplett bild över de tungmetaller du har lagrade i kroppen) men det kan hjälpa dig att dra några väl avvägda slutsatser om de tungmetaller som kan skada dina barn. Du kan läsa mer om porfyrin och beställa ett porfyrin test från Laboratoire Philippe Auguste här.

Hårtest

Vissa föräldrar väljer att ta ett hårtest från Doctors Data och använder beräkningssreglerna från Andrew Hall Cutlers, PhD, forskning för att avgöra om deras barn är förgiftade av tungmetaller. Både hårtest och urintest är skonsamma metorder för barnet.
Detta test kan också ge annan användbar information, såsom insikter om binjurarna saknar energi, låg halt av magsyra, och andra villkor våra barn ofta har problem med. Du kan hitta information på webben eller i Dr Cutler bok Hair Test Interpretation:Finding Hidden Toxiciteies för att tolka resultaten från hårtestet.

Provokation - gör det inte!

Vissa utövare rekommenderar provokationstester för att bedöma toxicitetgraden. Dessa tester kan vara opålitliga av tre skäl.
Ofta kommer barnen med tungmetallsförgiftning att utsöndra metaller under ganska lång tid efter påbörjandet av kelering. Det är ofta svårt att fånga det rätta provet (antingen urin eller avföring, beroende på vilken kelator) som kommer att återspegla utsöndring av tungmetaller. Nästan alla människor som kan utsöndra metaller på ett effektivt sätt kommer att utsöndra under ett provokationstest, men det behöver inte att personen är tungmetallförgiftad.

Slutligen kan provokationstester som använder höga engångsdoser av kelatorer vara mycket jobbigt för vissa barn, vilket ger återgång i symtom (regressioner) och obehag.

Hur kelerar man?

Kelering kan ges oralt, rektalt (med stolpiller) eller intravenöst. Intravenös behandling samt stolpiller kan vara farligt då det är höga doser som åker rätt in i blodomloppet. 

De vanligaste kelatorerna är DMSA, ALA (lipoinsyra), DMPS, och EDTA.

Kelatorer ges på ett protokoll (en bestämd dos och tidpunkt) och kroppen stöds av tillskott av vissa vitaminer och mineraler.

Varje förälder måste själv avgöra vilket protokoll som känns bäst för dem. 

Vissa föräldrar och läkare väljer att göra regelbundna tester för att fastställa utsöndringsnivåerna av tungmetaller (urin och avföring) samt se över lever-värden (ASAT, ALAT, GT och bilirubin) och njurstatus (urinanalys, BUN och kreatinin), samt mineralnivåer (blod tester).

Kelering måste ses som en behandling på lång sikt, tungmetallförgiftningen i våra barn är mer av kronisk karaktär, snarare än akut förgiftning.

Amalgam kvar? Kelera inte!

OBS! Så länge du har amalgamfyllningar kvar i tänderna, får du inte göra en kelering/utrensning.

Cirka 75 % av autistiska barn visar förbättring från kelering

ARI rating visar att (Autism Research Institute) cirka 75% av barnen visar förbättringar från kelatbildning - det bästa resultatet av alla undersökta behandlingar.

För mer information om denna behandling, kan man läsa rapporten "The role of thiols, dithiols, nutritional factors and interacting ligands in the toxicology of mercury" av James PK Rooney eller sidorna 235-247 i boken för hårtesttolkning (ovan).

Följande länkar kan också vara informativa:

Yahoogrupp om autism och kvicksilver

Kvicksilver detox: Information, verktyg och källor

Andy Cutler

Ett av de keleringsprotokoll som uppförts har satts samman av Andrew Hall Cutler, PhD.

Man måste tillföra olika vitamin och mineraltillskott för att stödja kroppen under utrensningsperioden.

Rådet är att börja lågt och långsamt, kontrollera barnet noga, skriv dagbok om eventuella ändringar som du upptäcker.

Det rekommenderas att du ger tillskotten uppdelat på fyra tillfällen per dag. Kroppen kan bara absorbera vattenlösliga vitaminer och mineraler i begränsade doser. Kosttillskott bör sättas in 1-2 veckor före en keleringsrunda.

Andy Cutlers rekommendation är att barnet får kalcium, essentiella oljor, magnesium, milk thistle, molybden, selen, vitamin A, vitamin B-komplex, vitamin C, vitamin E och zink.
Cutler är helt emot provokationstester eller doseringsintervaller som använder höga doser av kelatorer vid ett fåtal tillfällen, såsom de som används vid intravenös kelering eller via stolpiller.

Cutler hävdar att kelatorer kan frigöra tungmetaller som gör att kelatorer som inte sätts in på tungmetallens halveringstid (dvs hur länge tungmetallerna kommer att finnas kvar i blodet vid vissa nivåer och tidpunkter) , så är risken stor att tungmetallerna omfördelas till platser där de gör mer skada t ex hjärnan eller endokrin systemet, vilket gör att påverkan från tungmetallerna kan göras ännu värre för kroppen.

Tillskott som stödjer allmän avgiftning

Andra tillskott som kan stödja den allmänna avgiftningen är bland andra:

Fosfatidylkolin, som kan stödja levern.

Dimetylglycin eller Trimethylgycine, som kan erbjuda glycin för leverns konjugering.

TMG och DMG kan också främja adekvat metylering, en viktig metabolisk väg för avgiftning.

Glutation, den viktigaste extracellulära och intracellulära antioxidanten.

Sulfater, såsom Epsom salter.

Metylkobalamin eller MB12, vilket kan vara viktigt för att lösa problemen med methylering.

Vissa föräldrar använder också bastubadande för att främja utsöndring av giftiga metaller och xenobiotika (t.ex. dioxiner och polyklorerade bifenyler). Det är viktigt att följa ett etablerat bastuprotokoll som påvisats säkert för barn, samt att välja en bastu som inte kommer att göra toxicitetsnivåerna högre (bastun kan vara tillverkad av och utsöndra giftiga lim eller andra material som inte är hälsobefrämjande).

ANSVARSFRISKRIVNING
Denna information ska inte ses som rekommendationer eller medicinsk rådgivning. Texten är bara översatt från engelska hemsidor och föräldrar må göra sina egna avvägningar för kelering av barn. Tänk på att kelering är förenat med risker då man påverkar tungmetaller och dess förankring i kroppen. Att kelera på fel sätt, med för hög dos, fel medel eller för sällan eller med avbrott som inte är enligt protokollet kan göra att barnet får värre tungmetallförgiftning då de går över i blodhjärnbarriären och utlöser nya symtom från hjärnan.

Vi har själva liten erfarenhet av keleringsmetoder och vågar därför inte rekommendera vare sig det ena eller det andra.

Flickan på bilden har inget samband med denna sajt om autism

Loading

Kontakta oss